För att installera och börja använda PrivateVPN går du till deras webbplats och klickar på Get PrivateVPN. Välj din prenumeration och hämta appen. Processen är enkel och tar högst 10 minuter.
PrivateVPN har inte uppdaterat sin appdesign på väldigt länge. Den känns och ser nu ganska gammaldags ut jämfört med andra topprankade VPN-tjänster.
Underligt nog har webbplatsens startsida visat en appversion med ett uppdaterat gränssnitt i över ett år. När vi frågade svarade en representant från PrivateVPN att det inte är klart när den kommer att släppas.
Här kommer mer information om vår upplevelse när vi använde PrivateVPN på olika operativsystem:
Bärbar och stationär dator (Windows och Mac)
På PrivateVPN:s datorappar kan du välja mellan en enkel vy och en avancerad vy.
Från appens avancerade vy kan du manuellt konfigurera en rad olika inställningar. Du kan justera graden av kryptering som används samt aktivera avancerade funktioner. Detta gör den avancerade vyn bra om du vill skräddarsy tjänsten efter dina önskemål.
Den enkla vyn, å andra sidan, är perfekt om du är nybörjare på VPN och vill ha ett snabbt och enkelt sätt att ansluta VPN-tjänsten och ändra serverplats. Vi önskar dock att vissa enklare inställningar, som att byta VPN-protokoll, kunde ändras i den här vyn.
Till skillnad från nästan alla andra VPN-appar kan PrivateVPN inte välja snabbast server utifrån din plats automatiskt. Istället måste du välja en manuellt.
Att välja en server är enklare på Windows eftersom appen visar och sorterar serverns ping med färgkoder. Bara anslut till servern med lägst ping för högst hastighet. På Mac är serverlistan tom och saknar information om avståndet mellan dig och servern.
Windows-appen (överst) visar mer serverinformation än Mac-appen (nederst).
Som du ser i skärmbilden ovan är serverlistan onödigt stor på båda plattformarna. Samma mängd information hade kunnat visas på ett hälften så stort fönster, så det vore fint om det åtminstone gick att ändra storlek på det.
Vi tycker heller inte om att serverlistan öppnas i ett helt nytt fönster och skymmer appens startskärm. På grund av detta tog det ett tag att inse att man måste stänga fönstret för att komma tillbaka till huvudappen. Nästan alla andra VPN-tjänster erbjuder möjlighet att byta server direkt på appens startskärm.
Tråkigt nog kan PrivateVPN inte användas från menyfältet på Mac eller i aktivitetsfältet på Windows. Med andra VPN-tjänster kan du snabbt byta serverplats därifrån, men PrivateVPN saknar denna funktion.
Mobil (iPhone och Android)
PrivateVPN:s iOS- och Android-appar är enkla men väldigt lätta att använda. Från hemskärmen kan du ansluta eller koppla från VPN-tjänsten med den stora av-/på-knappen.
Det är dock en besvikelse att PrivateVPN inte har lagt till några mobilspecifika funktioner som gör appen trevligare att använda. Det finns inget mörkt läge, och ingen integrering med Genvägar på iOS. Det finns inte heller några widgetar för iOS och Android.
Hemskärmen i iOS-appen (vänster) är identisk med Android-appen (höger).
Precis som på en dator är den enda stora skillnaden mellan PrivateVPN:s mobilappar tillägget av serverping på Android-versionen.
Till skillnad från datorapparna saknar mobilapparna en enkel och en avancerad vy. Om du vill ändra VPN-tjänstens inställningar trycker du helt enkelt på VPN Settings. Vi rekommenderar att du slår på Kill Switch här så fort du hämtat appen, eftersom detta inte är aktiverat som standard.
Kort sagt är PrivateVPN:s mobilappar de torftigaste vi sett från en ledande VPN-tjänst. VPN-tjänsten kommer att fortsätta ligga efter sina konkurrenter så länge de inte investerar mer tid i att integrera appen med enheten den byggts för.
Linux-appen
Även om det är möjligt är det extremt svårt att ansluta till en PrivateVPN-server på Linux. VPN-tjänsten har varken en app med kommandoradsgränssnitt eller grafiskt användargränssnitt för Linux.
För att använda PrivateVPN på Linux måste du använda OpenVPN-certifikatet och nyckelfiler.
Det är en långdragen, teknisk process som inte blir enklare av PrivateVPN:s föråldrade genomgång i 12 steg. Med Ubuntu 22.04 upptäckte vi att majoriteten av instruktionerna rörde etiketter och alternativ som antingen bytt namn eller inte längre finns. Du måste även upprepa dessa 12 steg om du vill kunna ansluta till mer än en server.
PrivateVPN är svårt att använda med Linux.
Vi upptäckte även att Linux-appen läcker din IPv6 adress – du kan läsa mer om detta längre fram i recensionen.
Vi skulle föredra om PrivateVPN tog sig till att utveckla fullständigt stöd för Linux – t.o.m. en app med kommandoradsgränssnitt som ExpressVPN har är lättare att använda än det här. Andra VPN-tjänster i samma prisklass, t.ex. Surfshark, erbjuder fullt utrustade Linux-appar som är lika lätta att använda som versionerna för Windows och Mac.
Amazon Firestick och Fire TV
PrivateVPN erbjuder en enkel och lättanvänd app för Amazon Fire TV Stick. Med denna kunde vi snabbt ansluta till en server och häva blockeringen av 14 Netflix-bibliotek på vår tv.
Även att byta serverplats var en enkel match. Vi hade dock gärna velat söka efter en specifik plats istället för att behöva scrolla genom en hel lista över länder.
En nackdel med appens gränssnitt är att den inte har optimerats för Fire TV. Eftersom det är en förstorad version av Android-appen, som ursprungligen designades för pekskärm, är det svårt att avgöra vilken inställning du styr när. Den enda indikationen är att den valda knappen får en svagt grön kant.
PrivateVPN:s Firestick-app är inte optimerad för större skärmar.
Som lösning ser vi gärna att PrivateVPN utvecklar en anpassad app för Fire TV. Andra VPN-tjänster, som CyberGhost och Atlas VPN, har en egen app för Firestick. Dessa har designats med större skärmar i åtanke, vilket gör dem mycket lättare att använda.
